Jonas: Mötesplats där vi kan få träna oss i samspel, lyhördhet, delaktighet och tillit

Jonas Engström

Körer: OneNation, A Singing Generation Helsingborg, flera körprojekt.

Övrigt: Årets Körledare 2022 samt med i referensgruppen för projektet “Körsång för psykisk hälsa”.

Vad var dina första erfarenheter med att sjunga i kör? Hur påverkade det dig? 

Jag sjöng i barnkör när jag var liten. När jag var ca 15 år hamnade jag i en gospelkör för att de saknade tenorer. Det kändes som att komma hem och redan den första kvällen visste jag att detta vill jag göra med mitt liv. Allt hörde ihop och fick plats. Hela kroppen var med, fullt ut. Hela rummet, kören och publiken samspelade och samskapade i call & response. Och inte minst fick hela livet plats, både det underbara och det allra jobbigaste.

Författaren Tomas Sjödin brukar skriva att uppriktigheten och hoppet förutsätter varandra. Aldrig det ena utan det andra  och båda är en del av skrivarens (sångarens) ansvar.

Hur började du med körsång och vad har det fått betyda för dig?

Kören har alltid varit min trygga plats. Först som sångare, sedan pianist och slutligen körledare. Jag tror att skolan var ok socialt, men det var i kören jag kände mig hemma. I en tillåtande miljö fick upptäcka nya musikaliska uttryck, platser och sammanhang där jag kunde utvecklas tillsammans med andra. Om annat runtom kring var kaotiskt erbjöd kören en stunds ordning, en gemensam puls att vila i.

Vilken är din favoritlåt att leda just nu?

Det är svårt att svara generellt på den frågan. Det handlar alltid om att hitta rätt sång för rätt tillfälle eftersom jag tycker om att leda när en sång når fram och berör. Det är lättare att beröra andra om man blir berörd själv och kören är ett ”instrument” med en spännande blandning av individer, bakgrunder och dagsformer att förhålla sig till.

”You Say” är en sång som vi jobbar med just nu i A Singing Generation Helsingborg och nästan alltid kommer nära och berör. Oavsett om du är en 15 årig högstadieelev eller 50 årig körledare kan nog många av oss relatera till starten: ”I keep fighting voices in my mind that say I'm not enough. Every single lie that tells me I will never measure up.”

”Total Praise” är en annan sång med ett musikaliskt mäktigt slut. Jag har sjungit den med både storkör, gospelkör, ungdomskör och konserthuskör. Det är något speciellt med homofon sats där vi tillsammans, på gränsen av vad våra röster klarar, hjälps åt framåt för att nå det gemensamma slutackordet.  

Hur ser du på sambandet mellan körsång och psykisk hälsa? 

Hur mycket plats har vi? 😊

Körsång är en unik mötesplats där vi kan få träna oss i samspel, lyhördhet, delaktighet och tillit. 😊 Allt hänger ihop och vi kan beskriva påverkan i fysiska/medicinska termer som hur lyckohormoner som dopamin, endorfiner och oxytocin frigörs, hur andning lugnas och  hjärtslag synkas.

Personligen är jag mest fascinerad de psykologiska, gruppdynamiska aspekterna.  Hur vi kan få göra oss sårbara och mottagliga för andra med något av det mest personliga vi har, vår röst. Att få höra att vår röst är viktig. Att få sjunga texter som berör i ett rum som ger utrymme för starka känslor och en möjlighet att få sätta ord på dem tillsammans med andra. Att få finnas i en sammanhang som är större än mig själv, men där mitt bidrag är viktigt och jag får redskap att hantera min uppgift som sångare är för mig en viktig bild av KASAM (Känsla Av Sammanhang), en av de starkaste friskfaktorerna för att kunna hantera stress och trauman.

Vilka är dina bästa tips till andra körledare? 

Slarva inte med det musikaliska, det är musiken som får oss att tappa andan och hämta andan, att landa och lyfta. Men försätt dig inte i situationer där musiken bli viktigare än människan. Det är ditt ansvar som ledare att skapa trygghet genom att välja sånger som passar körens och att du själv har förberett dem väl. Det ska vara utmanande och uppmuntrande att sjunga. Vi är varandra skyddsnät och skapar tillsammans ett rum där vi vågar prova och utforska.

När det är dags för konsert är det vårt ansvar som kör att kunna sångerna väl, så att vi kan ge dem vidare med publiken i fokus. Målet måste vara att det ska vara minst lika roligt att vara publik som kör. Det är inte rimligt att publiken är statister för att vi ska ha roligt på scen. 😊