Att ha konsert eller att inte ha konsert …
Lina Fridblom
Processledare för “Körsång för psykisk hälsa”.
Arbetar också som nationellt köransvarig i Studieförbundet Bilda.
Projektets tredje kör har nu haft sin konsert. Runt 30 ungdomar varav 14 solister sjöng för flera hundra i publiken på Dunkers kulturhus i Helsingborg och kören i Kalmar har haft sin andra konsert, även den inför stor publik. Men är framträdanden något att yvas över när vi jobbar med psykisk hälsa?
I den modell för ungdomskör vi tar fram under de här tre åren är vår grundtanke att det bör ingå någon form av konsert i slutet av terminen. Varför då? Kan man fråga sig. Vår samlade erfarenhet säger oss att det är viktigt. A, att det händer saker när en person blir uppmuntrad, lyft och peppad och vågar ställa sig på en scen, omgiven av sin trygga grupp som fyller i och tar vid och andas tillsammans och tas emot av värme mitt i detta känsliga ögonblick.
“A Singing Generation Helsingborg” sjunger i Dunkers kulturhus den 19 december.
Jag letar efter fler som tänker i liknande banor och hittar bland mina gamla filosofiböcker Hanna Arendts bok The Human Condition från 1958. Arendt utvecklade en filosofi som bland annat utgår från att människan är en handlande varelse som blir verklig först när hon träder fram inför andra. Arendt menar att identitet inte sitter inombords som en kärna. Identitet skapas i mötet - inte i ensamhet.
I boken introducerar hon begreppet The space of appearance- framträdanderummet som inte är en fysisk plats, utan en symbolisk arena som uppstår varje gång människor frivilligt samlas och ”agerar” inför varandra. Arendt skrev inte om scenframträdanden/konserter specifikt, men kopplingen finns där. Den som uppträder visar sig i dubbel bemärkelse; kroppsligt och narrativt/med rösten. Scenen är inramad och separerad från vardagen, arbete och instrumentell handling. Här kan en människa uttrycka sig utan att avbrytas och hon blir mer synlig än någon annanstans.
Handlingens oförutsägbarhet och mod
Arendt betonar två egenskaper i all handling; Oförutsägbarhet och mod. När vi handlar bland andra vet vi aldrig exakt vad som ska ske. Att gå ut på scen är ett tydligt exempel, du vet aldrig hur publiken reagerar och vad du kommer upptäcka om dig själv. Osäkerheten gör att framträdandet kräver mod, vilket Arendt ser som en grundläggande mänsklig dygd. Att stå på scen är en modhandling!
Scenen är inte bara en plats för konst
När jag tänker tillbaka på konserten i Helsingborg är det med tacksamhet över att få ha upplevt en så viktig och vacker kväll. och Jjag tänker som Arendt att ett uppträdande kan vara ett sätt att skapa identitet i samspel med andra, där själva scenen blir ett “framträdanderum”. Jag har fått höra och se så många berättelser om unga som har vågat träda fram trots oro och tvivel och som sedan har stått där, växt och glänst i applåderna från andra körmedlemmar och publik. Konserterna påverkar inte bara de unga på scenen utan det gör även något med oss i publiken att se unga sjunga om hopp, kärlek och glädje. , TACK till alla körsångare i A Singing Generation, så modiga ni är!
